Att arbeta som dagmamma inom kommunen, är ni totalt utlämnade. Det räcker med att man får en familj som behöver ett stort behov att hjälp och stöd, som är oerhört labil. Det spelar ingen roll hur mycket man kämpar med att stötta, finnas där, uppmuntra, hjälpa.. Detta kan bli tacken för er del också och slutet för er karriär. arbetsgivarna ser inget fel i deras agerande. Det är helt ok att komma oanmälda hem, ha möten utan din vetskap, skicka ut mail utan din vetskap, smutskasta dig om ditt arbete. de kan till och med ta tillbaka att de har skrivit anmälan, även att det finns skrivet på både mail och annat. Konstigt!, det är en anmälan, men ändå inte? hur går det ihop sig? jag bara undrar?

Med hjälp av facket så försökte vi med förhandling, då vi ansåg att de brutit mot arbetsmiljölagen 2 kap, paragraf 1, samt god sedvana på svensk arbetsmarknad..(31/3 2014)

I slutet av april fick jag även reda på att jag inte får någon rättshjälp utav facket pga att vi inte skulle nå framgång i ärendet. Härmed anser dem då att de slutfört deras uppdrag för mig och kommer inte att företräda mig. Jaha! nämen tack för ingenting! 

Några dagar efter avstägningen och fortfarande ingen information får jag ett antal sms på måndagskvällen när jag åker hem från min flickas gymnastik. Där det bland annat står " Håll ut X!, mina barn säger att du inte sagt något dumt eller slagit O. Jag gör vad som helst för att stötta dig, att en människa kan förstöra så mycket för dig och för oss alla! Fler sms trillar in i samma format. Jag fattar ingenting! Hur kom det sig att de andra föräldrarna visste något? Tusen tankar kom upp i huvudet. 

Jag grät i bilen. Nu är det ute, tänkte jag. Nu tror alla att jag är en hemsk person, en hatad, en skam. Alla känslor på en gång! Väl hemma tog jag kontakt med mina kolleger och frågade om de visste något vad som var på gång. De berättade då att mina arbetsgivare hade haft informationsmöte med mina andra föräldrar utan min vetskap. 

Till dessa föräldrar berättade de att en familj anmält mig för kränkande behandling av deras barn och att jag är avstängd. Kränkande behandling var inget jag visste om heller, så mer anklagelser kommer mot mig och jag kan inte försvara mig alls. Facket är inkopplat men inget de kan göra. Jag är ensam! efter denna dag isoleradejag mig ifrån omvärlden. Jag var rädd, rädd för att träffa folk jag kände, råka se familjen som anmälde, mina kolleger..alla.

Varför begär vi av barn att säga förlåt när de gör något fel eller tillrättavisar dem, när inte ens vuxna människor som arbetar med detta kan föregå med gott exempel? Hur ska man kunna gå vidare med en sån här skamfläck, ett falskt rykte som andra vet om. Den tron jag hade om mig själv och andra är borta, kommer jag någonsin kunna lita eller ha förtroende mot en arbetsgivare igen?

Den 21/2 2014 skickar även min arbetsgivare ett mail till alla kolleger på arbetsområdet att jag är anmäld och om vad och avstängd, detta också utan min vetskap. Detta fick jag reda på utav mina kolleger.

14/3 2014 skickar min arbetsgivare ut ett informationsblad till mina föräldrar (detta också utan min vetskap som kom till mig i efterhand) Om mig och ytterligare en gång beskriver anmälan mot mig.

Kan även skriva att ärendet utreddes skyndsamt och det visades sig att den påstådda händelsen inte kunde styrkas. Vad spelar det för roll, mitt goda rykte, min moral, självkänsla, självförtroende, mm, allt är redan förstört!