Hur kan man beskriva den känslan som kommer som en så stor chock att hela kroppen stängs av. Paniken som kommer så snabbt att jag inte kan andas, skakar i hela kroppen.. Denna dag kommer mina två chefer hem till mig, helt oanmälda och har en kall blick. De har med sig ett stort kuvert. De kommer in och står i hallen och berättar att en familj har anmält mig och att jag är avstängd under tiden utredningen är. Detta trodde jag var det värsta som kunde hända, för inget av det var sant!. Men ack så fel jag hade. Detta var bara början till det helvete där jag befinner mig i idag, där arbetsgivaren vill att jag säger upp mig själv.

Oförståelsen och paniken gror sig starkare, det är inte optimalt att vara ensam vid en sådan här händelse. Men det var jag! Detta är bland det värsta någon kan råka ut för, att bli oskyldigt anklagad för att ha brutet mot lagen. Hela mitt liv har jag varit emot allt som är elakt mot någon annan medmänniska och allt detta sker pga en labil familj!

Jag kontaktar min syster som i sin tur försöker få kontakt med skolchefen, men får inga svar på våra frågor.De berättar ingenting, den enda informationen som vi har är den som cheferna sa till mig, när de kom oanmälda.

Inte ens facket har fått någon information om vad, hur, när.. ingenting!  Jag får ingenting veta förrän kallelsen/förhöret den 27/2 2014, kl 15.00 Som sagt detta är bara början..